Utgångspunkten är reglerna i kapitel 20 och i ditt fall då närmast 20.5 – 20.12. Från detta finns undantag i juridisk person (regel 20.29), men inte i koncern. Därmed blir det första svaret på din fråga att en koncern alltid ska redovisa en finansiell leasing enligt just reglerna för hur ett finansiellt leasingavtal ska redovisas. I nämnda punkter anges nämligen inget om väsentlighet.

Däremot finns kapitel två i K3 som är ett sorts ”portalkapitel” där olika grunder och begrepp klargörs. I detta kapitel finns regler om väsentlighet, relevans, tillförlitlighet med mera. Vad gäller väsentlighet kan du titta på punkterna 2.8 och 2.11 med tillhörande kommentarer. Även stycket efter kommentaren till punkt 2.11 om avvägning mellan nytta och kostnad kan du titta på.

Utifrån dessa skrivningar kan man tänka sig att göra undantag från reglerna i kapitel 20. Jag skulle däremot säga att utgångspunkten är att det ska redovisas som ett finansiellt leasingavtal. Om styrelsen väljer att inte göra det bör de dokumentera bedömningarna utifrån skrivningarna i kapitel 2 om väsentlighet.

Självklart är det om ett företag bara har en leasingbil i en koncern, då går det att motivera att det inte är väsentligt att redovisa den enligt de något mer komplicerade reglerna om finansiell leasing. Det går däremot inte att ange någon exakt gräns för begreppet väsentlighet. Det är en av skillnaderna mellan K3 och K2. K3 bygger på att företaget gör bedömningar som de kan motivera utifrån principerna i normeringen.

Min utgångspunkt är att det alltid är rätt att redovisa enligt reglerna i kapitel 20. Kan ett företag motivera väsentlighet utifrån kapitel två kan undantag göras. Dessa regler får däremot inte användas ”schablonmässigt” bara för att det är svårare att räkna på och hantera en finansiell leasing i jämförelse med en operationell.