Fråga experterna

Sjukfrånvaro är semesterlönegrundande i högst 180 dagar per intjänandeår. Den anställde tjänar alltså inte in semester igen under den andra sjukperioden under samma intjänandeår. Man kan alltså aldrig få mer än 180 dagars semesterförmåner för sjukfrånvaro per intjänandeår.

För att en styrelseledamot ska kunna fakturera styrelsearvodet från eget företag krävs att styrelsearbetet räknas som näringsverksamhet. I annat fall ska styrelsearvodet beskattas som inkomst av tjänst.

Skatteverket har i ett ställningstagande 2008-12-11 ”Utfärdande av F-skattsedel efter ändrat näringsbegrepp”, dnr: 131 751308-08/111, uttalat att det krävs styrelseuppdrag i minst tre bolag där ledamoten eller närstående till honom saknar ägarinflytande för att styrelsearvode ska kunna faktureras.

Jag tycker att ägaren är skyddad genom den skrivning som finns i vd-avtalet. Det kan inte vara ägarens sak att vaka över att vd:n tar ut sin semesterledighet.

Utgångspunkten är att varje affärshändelse ska dokumenteras med en verifikation. I vissa fall kan gemensam verifikation användas och i vissa fall får flera verifikationer bokföras och presenteras i en bokföringspost. Ett exempel på det senare är punkt 2.10 i Bokföringsnämndens vägledning BFNAR 2013:2 Bokföring:

”Affärshändelser som ingår i en mottagen faktura eller motsvarande handling och som dokumenteras genom flera verifikationer får bokföras och presenteras i sammandrag i en bokföringspost, om det utan svårighet kan klarläggas vilka affärshändelser som ingår i bokföringsposten.”

Och tillhörande kommentar:

”Punkt 2.10 kan till exempel tillämpas för affärshändelser som ingår i en kontokortsfaktura eller en samlingsfaktura när fakturan inte kan användas som gemensam verifikation enligt punkt 6.1.”

Punkt 6.1 anger när gemensam verifikation får tillämpas:

”Likartade affärshändelser som får dokumenteras genom en gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket första meningen bokföringslagen (1999:1078) är

a) återkommande affärshändelser som av praktiska skäl sammanförs i en samlingsfaktura som avser en period om högst en månad,

b) affärshändelser som genereras automatiskt, eller

c) andra likartade affärshändelser hänförliga till en och samma dag som av praktiska skäl är lämpliga att sammanföra.”

Det är svårt att få in kontokortsfakturor med olika typer av inköp i vad som får ha gemensam verifikation. Det som ska användas som verifikation för varje enskild affärshändelse är det som tas emot vid köpet. Det innebär att varje enskilt kvitto i princip utgör verifikation, även om dessa med stöd av punkt 2.10 kan bokföras och presenteras i sammandrag.

Om nu dessa kvitton inte finns kvar får man göra det bästa av situationen. Finns fullödiga specifikationer på kontokortsfakturorna torde risken för ett ifrågasättande av bokföringen vara väldigt liten även om det, enligt min tolkning, formellt är fel underlag.

Jag antar att moderbolaget inte gör något annat än administrerar sina dotterbolag. Det är då rätt att det ingår i nettoomsättningen.

I ”Årsredovisningslagen – En kommentar” refererar Margit Knutsson bland annat till BFN U 90:1 i vilket angavs bland annat följande:

”Med försäljning menas normalt vad som redovisas som försäljningssumma det vill säga omsättning och med inköp i första hand kostnad för varuinköp. Poster som royalty, licensavgift, koncernbidrag och administrationskostnadsbidrag räknas inte till inköp respektive försäljning.”

Detta uttalande (BFN U 90:1) har däremot upphävts och ersatts av BFN U 96:4. I detta anges bland annat:

”Begreppen inköp och försäljning är korresponderande. Med försäljning avses normalt vad som redovisas som nettoomsättning i resultaträkningen och med inköp vad som hos motparten klassificeras som försäljning.”

Det framgår i sig inte om det var en avsedd skillnad mot tidigare normering.

I K2 anges i kommentartexten följande:

”Enligt 5 kap. 7 § första stycket ÅRL ska ett koncernföretag lämna upplysning om storleken på inköp och försäljningar som avser andra koncernföretag. Med försäljning avses normalt vad som redovisas som nettoomsättning i resultaträkningen och med inköp vad som hos motparten redovisas som försäljning. Begreppen inköp och försäljning är korresponderande.”

Det är svårt att bedöma om de ändrade skrivningarna avser någon skillnad i sak jämfört med BFN U 90:1 (som är tydligt – men upphävt).

Jag tycker man får utgå från syftet med regeln. Det torde vara att utomstående betraktare ska få en uppfattning om bolagets beroende av andra koncernföretag och att tillgodose olika intressenters behov av insyn i koncernförhållandena (det anges i BFN U 96:4). Om nu moderbolaget inte gör något annat torde det vara intressant för externa läsare att 100 procent av nettoomsättningen faktiskt är beroende av övriga koncernföretag.

Möjligen är det inte lika intressant att ange i dotterföretaget. Jag tycker däremot att man bör göra det (och det kan ju i alla fall inte vara fel). Ett enhetligt svar på vad det ska ställas i relation mot är inte lätt att ge. Det kan bero lite på hur det ser ut i dotterbolagets redovisning. Var tydlig i noten vad företaget har ställt det i relation mot.