Fråga experterna

Anledningen till att man har delat upp lönen på detta sätt, är för att tydligt visa att den högre lönen beror på personalansvaret och att när detta ansvar försvinner, så ska lönen återgå till det lägre beloppet.

Här får man anse att hennes månadslön, så länge hon har personalansvar, är grundlönen plus lönetillägget, alltså summan av dessa två belopp. I de flesta kollektivavtal anges att beräkningsunderlaget för exempel semesterlön och sjuklön är den fasta kontanta månadslönen samt inklusive fasta lönetillägg (sådana som utges varje månad med samma belopp). Avdrag för semester ska göras inklusive detta ansvarstillägg eftersom det också ingår i underlaget för beräkning av semesterlönen. Det ska även reduceras vid beräkning av sjukavdraget men alltså även ingå i underlaget för beräkning av sjuklön. Det ska i konsekvens med detta även ingå i underlaget för beräkning av timlön.

Även om inget är skrivet/avtalat i detta specifika fall, torde alltså kollektivavtalstolkningen vara styrande för hur beräkningen ska göras.

Det är inte förenligt med god redovisningssed att göra på det sättet. Det finns också en dom från Högsta förvaltningsdomstolen i vilken detta konstaterats.

Bolagsverket fortsätter enligt information på deras webbplats att ta emot årsredovisningar som ersätter tidigare. Det är olyckligt eftersom det inte är ett korrekt förfarande.

Ja, det finns inga undantag från punkt 3.7.

Regel 2.3 ger en möjlighet att byta till någon av de metoder som tillåts i det allmänna rådet även om en grundprincip är att redovisningen ska vara konsekvent. Denna regel skapar alltså i grunden en möjlighet att gå in och ur olika förenklingsregler.

Som du är inne på anger kommentaren till punkt 2.3 att förenklingsregeln i 7.9 ska tillämpas konsekvent mellan åren. Att man kan vara inkonsekvent synes snarare tolkas som att man kan behandla olika typer av utgifter olika.

Kommentartexten till själva punkt 7.9 ger ett än starkare intryck av att det är på det sättet:
”Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 ÅRL ska samma principer för bland annat värdering tillämpas konsekvent från ett räkenskapsår till ett annat. Av det följer att förenklingsregeln i punkt 7.9 ska tillämpas konsekvent mellan åren för varje enskild återkommande utgift. Ett företag kan till exempel välja att periodisera utgift för försäkring samtidigt som förenklingsregeln tillämpas på utgifter för billeasing.”

Srf konsulternas redovisningsgrupp har diskuterat frågan. Vår uppfattning är att det alltid borde vara möjligt att gå ur en förenklingsregel till förmån för en mer korrekt redovisning. Vi har framfört att skrivningarna i K2 borde ändras. Om så inte sker kommer vi att överväga att skriva ett uttalande i vår serie SrfU.

Vad gäller femtusenkronorsregeln finns inga liknande skrivningar i kommentarerna. Det synes möjligt att kliva in och ur regeln från år till år.

Det ska bruttoredovisas.

Tillämpar företaget K2 kan du se i balansuppställningsschemat att det under rubriken Kassa och bank finns en särskild rad som benämns Redovisningsmedel. I kommentaren till denna anges:
”I posten redovisar ett företag som tar emot medel för annans räkning, till exempel mäklar- eller advokatföretag, redovisningsskyldiga medel. Samma belopp ska redovisas som en kortfristig skuld.”

Av punkt 9.1 framgår också särskilt att det ska redovisas som tillgång. .