Fråga experterna

I K2 anges i punkt 17.5 att företaget får redovisa checkkrediten som lång trots att den ska betalas inom 12 månader, om det är troligt att den kommer att förnyas.

I kommentartexten till punkten skriver BFN ” Tillfälliga nyttjande och övertrasseringar av krediten ska redovisas som kortfristig skuld.” Det innebär att du ska redovisa det belopp som man övertrasserat som en kort skuld.

Notera också upplysningskravet i 3 kap. 4 § ÅRL (se kap 18 i K2) som handlar om att man ska lämna en not om en skuld består både av en kort och lång del.

Har man inte kollektivavtal måste man inte ha några försäkringar alls för personalen. Det är bara i kollektivavtal som det finns regler om att arbetsgivaren måste teckna olika försäkringar för de anställda. Omfattas man inte av kollektivavtal är det ändå vanligt att teckna någon form av olycksfallsförsäkring för de anställda. Alla som förvärvsarbetar i Sverige har ett grundläggande försäkringsskydd i och med att de omfattas av socialförsäkringssystemet. Det ger en grundtrygghet i form av exempelvis sjukpenning och pension. Detta finansieras med den arbetsgivaravgift som företagen betalar.

Det ett företag ska bedöma är nyttjandeperioden. Den beror på hur företaget avser att använda tillgången. Är det till exempel så att släpet är inköpt för att användas under två års tid är nyttjandeperioden just två år. Därmed blir avskrivningstiden två år.

Om nu företaget inte har någon bestämd sluttid för en tillgång blir frågan när det är ekonomiskt lönsamt att byta ut tillgången mot en ny. Det är utifrån dessa parametrar som nyttjandeperioden ska sättas. Det finns därmed ingen generell nyttjandeperiod för olika typer av anläggningstillgångar.
Om kunden tillämpar K2 (eller årsbokslutsregelverket) finns en schablonregel som anger att nyttjandeperioden för maskiner och inventarier får bestämmas till fem år. Den regeln gäller oaktat om den verkliga nyttjandeperioden är kortare eller längre. Det går därför inte att säga att fem år är den kortaste tid som kunden kan skriva av släpet på. Är det så att släpet är i ett sådant skicka att företaget bedömer att efter tre år kommer det vara billigare att köpa ett nytt släp istället för att lägga ner tid och pengar på detta är tre år den kortaste nyttjandeperioden.

Skattemässigt finns en regel som anger att om en tillgång bedöms ha en ekonomisk livslängd på högst tre år får den tas som kostnad direkt. I K2 finns även denna regel inskriven. Det innebär att inventarier som skattemässigt bedöms som så kallade korttidsinventarier kan tas som kostnad direkt även i redovisningen. Nu är det just en skattemässig bedömning som ska ligga till grund för om det kan accepteras. Det spelar med andra ord ingen roll om kunden anger att man bara ska inneha inventarien i två år. Om den ekonomiska livslängden ändå är längre kan inventarien ändå inte kostnadsföras direkt.

Sedan finns också en skattemässig regel om inventarier av mindre värde. Men den är inte aktuell i ditt fall då släpet ändå kostade 125 tkr att anskaffa.

Om vi utgår från att släpets ekonomiska livslängd är längre än tre år är den kortaste tid företaget kan ha som nyttjandeperiod beroende av hur företaget kommer att använda släpet. Har företaget för avsikt att använda släpet kortare än fem år är den perioden nyttjandeperiod. Annars kan företaget använda fem år som kortaste tid om företaget tillämpar K2.

Enligt 14 kap. 16 a § IL gäller att ränteutgifter inte ska räknas in i anskaffningsvärdet för bland annat byggnader. Eftersom ränteutgifterna skattemässigt inte får ingå i anskaffningsvärdet och på så sätt dras av som värdeminskningsavdrag ska de dras av som en justerad kostnadspost i inkomstdeklarationen (INK2S). Vidare gäller att byggnadens skattemässiga anskaffningsvärde inte kommer att överensstämma med det bokförda värdet (det skattemässiga uppgår till ett lägre värde motsvarande ränteutgifterna). En kontroll måste därför ske så att avskrivningarna i räkenskaperna inte är högre än högsta möjliga värdeminskningsavdrag.

Av 8 kap. 9 § IL följer att böter inte får dras av. Regeln är strikt. Att avdragsförbudet gäller alla former av böter och sanktionsavgifter framgår av RÅ 83 1:64. I detta mål medgavs en uthyrningsfirma inte avdrag för parkeringsböter som åsamkats av en hyresman. Något avdrag kan därför inte medges för den aktuella boten även om det är en särskilt besvärande situation.