Fråga experterna

Svar ja, enligt uppgift från Försäkringskassan så går det, det finns ingen minskningsregel i sådana fall. Det som är viktigt är att personen inte arbetar utan har full samvaro med barnet.

I enskild firma är SL-kort aldrig avdragsgillt.

När det gäller anställda skriver Skatteverket följande på sin sajt Rättslig vägledning:
”Om arbetsgivaren betalar för lokala och regionala kort förutsätts kortet vara för privat användning, även om det också används för tjänsteresor på arbetsorten. Det kan vara fråga om årskort, månadskort eller annat periodkort.

Den anställda bör i sådana fall förmånsbeskattas för hela kortvärdet.

Avdrag för eventuella tjänsteresor med kortet medges inte eftersom den anställda inte har haft några merutgifter för resorna. Den anställda kan dock ha avdragsrätt för arbetsresor eller hemresor.

Förmånsbeskattning undviks bara om kort av den här typen förvaras på arbetsplatsen och endast används av personalen vid tjänsteärenden”.
När den anställde förmånsbeskattas får arbetsgivaren dra av kortköpet som personalkostnad.

Generellt så torde det vara mest förmånligt att ta ut lön och betala bilförmånsvärdet med nettolöneavdrag så att förmånen blir noll (omvänd löneväxling). Det påverkar underlaget för sjukpenninggrundande inkomst, SGI och löneunderlaget vid beräkning av gränsbelopp för aktier i fåmansföretag.

I det här fallet handlar det om ett förlustkontrakt. I K2 tas den här situationen upp i kommentaren till punkt 16.8:
”Ett förlustkontrakt är ett kontrakt där företagets oundvikliga utgifter för att uppfylla sina åtaganden överstiger de förväntade ekonomiska fördelarna. Endast sådana åtaganden som finns på balansdagen ska redovisas. Ett exempel är ett bindande kontrakt på inköp av varor som ännu inte levererats och som företaget bedömer kan komma att medföra en förlust.

Med oundvikliga utgifter avses utgifter som företaget genom eget handlande inte kan undgå. Kan företaget komma från utgiften är den inte oundviklig. Ett exempel är att företaget har ett kontrakt som kan hävas utan att det föranleder ersättning till motparten. Ett annat exempel är ett företag som hyr en lokal vilken företaget inte kan utnyttja, men som med hyresvärdens medgivande hyrs ut i andra hand till en hyra som minst motsvarar förstahandshyran. I och med andrahandsuthyrningen är hyresavtalet inte ett förlustkontrakt.”

I K3 anges följande i punkt 21.3:
”Ett förlustkontrakt är ett kontrakt där företagets oundvikliga utgifter för att uppfylla sina förpliktelser överstiger de förväntade ekonomiska fördelarna av kontraktet. Med oundvikliga utgifter avses det lägsta av å ena sidan utgifterna för att fullfölja kontraktet och å andra sidan skadestånd eller liknande ersättningar om kontraktet inte fullföljs.”
I båda regelverken är alltså begreppet oundvikliga utgifter centralt. Straffavgiften är en sådan oundviklig utgift som företaget ska redovisa som kostnad direkt i bokslutet 191231. När det gäller hyran för perioden april-december 2020 blir frågan om de får hyra ut lokalen i andra hand och om de kan hitta en hyresgäst. I så fall är utgiften inte oundviklig och ska inte kostnadsföras 191231. Annars skulle jag se det som ett förlustkontrakt – förutsatt att uppsägningen skett före balansdagen. Man bör också fundera över om detta är en exceptionell kostnad som företaget borde redovisa i not.

Du skriver inte vilket regelverk, men det är i och för sig rätt i både K2 och K3. Om företaget tillämpar K2, se regel 2.12. Om företaget tillämpar K3, se kapitel 10.